Flickan med sämst finmotorik

Det sa inte klick precis, det var mer som när jag lutade mig mot elstängslet

2011-03-19T12:39:00.003+01:00

Då var jag hemma i Övik och katten ska ha uppmärksamhet och lossar så förskräckligt med hår. Sist jag var här kräktes hon en hårboll bredvid min säng. Dagarna börjar bli vackra och tentan kommer alltför snart. Metodmomentet kommer alltför snart. Vi ska äta tårta idag för jag fyller år till veckan och manne fyller år nästa vecka. Och min bror han blir femton i april så sju år var det sedan jag blev femton och fick femton stora rosor av min farfar. Min farfar som begravdes för ett år sedan och skulle fylla sextiofem på imorgon. Och så går den. Tiden.

Commercialization of intimate life

2011-03-17T07:49:00.002+01:00

Det blev svårt att koncentrera tankarna igår. Även om boken skulle vara bra. Och det du sa om att det hade känts nattsvart och vad jag sa minns jag knappt men säkert att det var nåt dumt om de där skåpen vi stod vid. Jag har också sålt mina känslor på den kapitalistiska marknaden och suttit och grinat på morgnarna som för att jämna ut. Jag lade mig att att sova för jag var så trött och låg vaken i två timmar. Men det kommer alltid en ny dag oavsett om man sovit eller inte.

Här är ett bra ställe nu

2011-03-13T11:47:00.005+01:00

Jag är i Umeå och det är bra. Så många gånger man har önskat sig bort för att sedan önska sig tillbaka när allt är över. Det var längesedan jag bodde någonstans där jag kände att det inom nära håll fanns ett nät av människor att fångas upp i. Men nu har jag det. Känslan av gemenskap utan att känna sig totalt beroende. Jag antar att Giddens skulle mena att det är bra relationer.

Idag är det söndag och den ska jag ägna åt karln ovan och hans texter. Helgen försvann fort som vanligt. Inleddes i fredags med födelsedagsfest hos Elin som blev lyckad även om vi aldrig lyckades ta oss ut på krogen. Igår bar det av till Ersboda för att se film med gulltjejerna. Tack för en bra helg! Bilden har jag snott från Saras blogg. (Tack Sara :)

Jag blev ingen maskros

2011-03-10T21:48:00.003+01:00

Alla är ju trötta. Kanske är jag inte mer trött än någon annan. Ingen läkare höjer ju på ögonbrynen direkt när man säger hur trött och orkeslös man är. Inte ens när man är tjugoett år ung och borde ha all energi i världen. Det verkar inte vara något anmärkningsvärt. Kanske är det normalt att oroa sig över att aldrig kunna jobba heltid, kunna skaffa barn mm. bara för att man inte tror att man kommer att orka. Kanske inte. Samhället är inte uppbyggt för orkidébarn utan för maskrosor som kan tränga upp ur minsta spricka i asfalten.

2011-03-09T16:43:00.003+01:00

som om muminmamman och muminpappan
fortfarande skulle älska med varandra
eller någonsin hade gjort

mumintroll saknar navel

jag vill också täcka möbler
med lakan
dölja alla emotionella ting
vintervila

ett annat liv
om man inte visste hur solen
får kämpa över horisonten i
december

Framtid

2011-03-09T16:38:00.003+01:00

Jag har hittat två kurser som verkar superintressanta att läsa i höst! Den ena heter Psykisk ohälsa och kön och den andra Emotioner, kropp, hälsa och arbete. Jag får se vad studievägledaren har att säga om det...

Tystnad

2011-03-06T18:39:00.002+01:00

Retreat. En dag i tystnad. Inga ord eller artighetsfraser. Bara en tyst hänsyn av de andra. Hasade mig över golven, till en början rädd att märkas, innan jag började ta upp min naturliga plats i rummen. När klockan slog var det fika, meditation eller lunch. Flocken följde klockan eller ibland struntade man i den. Tystnaden utanpå var påtaglig. För att jämna ut trycket något försökte jag tysta insidan med. Ibland gick det och ibland inte. Han sa att det kunde uppstå en kamp när man bär på något. Min rygg, mina axlar och min nacke är ömma och trötta av mitt bagage. Jag skulle vilja lära mig att bära det lite mer ergonomiskt. Det värsta var att gå hem, helt utelämnad åt vad jag varit med om. Jag ville lägga mig ned och grina men gick på konsum och handlade lite. På bildterapin hittade jag en liten snäll drake.

Mitt i veckan

2011-03-02T17:18:00.002+01:00

Kroppen bråkar med mig men jag är snäll ändå och lagar lax med quinoa till den. På iksu försöker man hålla benen kvar i position fast de skakar och färgen på skåpen som sticker en i ögonen sedan. Och jag har aldrig varit sådan som skämts över att byta om offentligt fast jag ibland tycker att jag borde tycka det. Bastun ångade jag upp tills jag knappt kunde andas och sedan satt jag där och svettades och var naken och hela bastun för mig själv hade jag. Hjärtat bultade joggingtur fast jag satt helt stilla och jag lyfte på hakan och kände på båda sidor om halsen hur det sprängde. Mellan husen hemåt tryckte matoset och studenterna som hängde ut genom fönstret med cigaretterna glödande röda. Utbytesstudenterna kom i klungor med uppåtvända ansikten för det var norrsken den kvällen.

Jag har frusna fötter men är ingen rebell

2011-02-27T21:52:00.003+01:00

Jag och Manne blev bjudna hem till Bullen och Nils på middag. Haggan och Johannes var också där. När vi stod i köket och snicksnackade märkte vi att detta utifrån sett kunde se ut som en torr och trist parmiddag. Vi bestämde oss för att inte förtälja för någon vad som hänt. Hursomhelst gjorde Bullen världens godaste klyftpotatis, Haggan världens godaste chokladsås och mitt lag vann TP. Dagen i övrigt har tillbringats ute i blåsten. Det var ju multitävling idag så vi ville ju förstås agera supportrar. Så jag, Manne och Bullen promenerade runt Nydalasjön tillsammans med lite varm choklad och hejade på när vi mötte killarna på deras på deras tre varv runt sjön som innefattade löpning och sedan cykling. Själva kom vi runt ganska lagom till att hinna se alla tre ta sig i mål på skidor. Nu ska jag krypa i säng och läsa om en rebell med frusna fötter.

Finsittningen

2011-02-20T17:21:00.002+01:00

Finsittningen på Rex blev precis så fin som jag hade hoppats. Vi förtärde lite alkoholhaltigt hemma hos Ingrid innan vi stapplade iväg till bussen i kylan iklädda strumpbyxor och klackskor. På Rex blev vi kungligt omhändertagna och serverade en supergod trerättersmiddag med tillhörande vitt och rött vin. Sittningen blev vild med Wilma och Miranda som toastmasters och Wilma höll ett fint tal om Judith Butler och performativiteten i vad vi kallar fint. Sedan intog vi dansgolvet några timmar och hann med att få sittplatser på sista bussen hem. Perfekt kväll, och mycket tack vare de snygga brudarna nedan!

2011-02-18T21:05:00.002+01:00

Hur man fortsätter att fascineras av att andra också har haft det svårt. Sådant som plötsligt kan slinka ur mellan koppar och glas när man fortfarande inte riktigt känner till varandra. Hur det på samma gång kan verka så banalt och ändå välla över en innan man är beredd. Och som man skuttar från det ena till det andra utan att i förhand veta vad man kommer att trampa på. Det sägs att barn sörjer randigt och kanske är det vad jag fortsatt med. Eller också är det bara att jag har börjat anpassa sorgen mer till mina dagliga rutiner. Fast när den kommer ut är den mest som hårda slemklumpar på överkastet.

Kattfnatt

2011-02-17T20:48:00.003+01:00

Jag skulle så hemskt gärna vilja ha en liten kisse. Något mjukt och varmt som inte bryr sig om när man inte riktigt orkar. Helst ska den prata tillbaka när jag pratar med den. som Missan gör. Och kurra som en liten motor. Men jag tror inte en katt vill bo i mitt lilla rum. Det är tur att jag kan åka hem till mamma och prata med Missan emellanåt. Missan är en mycket stilig kattfröken!

Rött som rött

2011-02-11T10:14:00.002+01:00

När jag snöt mig i morse kom det blod. Min första tanke: "Jag som trodde min mens var slut." Denna tanke kom sig inte av att jag brukar ha menstruation genom näsan utan min teori om det hela handlar om att jag aldrig har blött näsblod. Mina kopplingar till blod är alltså att blod kommer när man har gjort illa sig eller när man har mens. Att det kom blod utan att jag gjort mig illa kunde helt enkelt inte vara något annat än mens. Människohjärnan är fantastisk. Jag vill tillägga att jag inte tror att det räknas som ett riktigt näsblod då det bara kom lite i papperet när jag snöt mig. Jag väntar fortfarande på den där störtfloden som vanligt folk verkar få vara med om.

Affirmation

2011-02-09T16:10:00.002+01:00

Jag är inte sämst på att skriva hemtenta. Såg på ansiktsboken att några knappt hade börjat. Jag har ju ändå skrivit tre sidor idag så jag ger mig en klapp på axeln för det. Jag har just avslutat. Tänkte att det är bra att avsluta när det går som bäst. Så förhoppningsvis går de sista två sidorna som ett jihu imorgon och sen bara polera den lite. Jag är bra på att skriva hemtenta.

vetevärmare

2011-02-06T17:11:00.002+01:00

Dagen har gått i mensvärkens tecken. Men jag har kommit fram till att jag tycker mer om mensvärk än om magkatarr. Dessutom har ju mensvärken ett slags syfte, är förståelig och begränsad. Den dagen jag har fått överintelligenta små änglabarn kommer det förmodligen att vara värt det. Men inte fasen är det värt att ha magkatarr för nånting. Nu ska jag läsa den svenska arbetslinjen för den ska man känna till om man ska bli sociolog.

Våtrum

2011-02-03T12:08:00.002+01:00

Det var en sak jag märkte idag. Den där lilla dosan i duschen vid handdukshängaren. Som var den tänkt som en slags elanordning men inte gjorde just annat än att sitta där och samla damm. Rött damm som den samlade från handdukarna. Jag har aldrig torkat den och aldrig tänkt att jag skulle torka den fast jag torkar så mycket annat utan bara titta noga på den varje gång jag duschar för kanske kommer den att samla mer damm. Men inte tänker jag torka den för det går så bra så länge jag har den under uppsikt.

Valfri soppa

2011-02-02T20:21:00.002+01:00

Man kan lätt bli förvirrad av sina möjligheter i det postmoderna samhället. Kanske hade jag haft det bättre för sjuttio år sedan, blivit ägd av min man, fött och uppfostrat sju ungar och tagit hand om hushållet. Manne hade lätt fått äga mig. Men idag är det som lätt att man blir helt sjuk av möjligheterna. Det är inte lätt att veta om jag ska bli sociolog, läsa genusvetenskap, bli sjuksköterska, naturläkare, terapeut eller psykotisk på låst avdelning. Och så allt det andra. Ska det vara yoga eller bodybalance, krogen eller bio, ladda kopieringskortet med femtio eller hundra kronor. Och jag är ändå en sån som inte anser mig lida av grav beslutsångest. Jag kan köpa jackan i den första affären och det tar inte en halvtimme att välja pizza (fast jag äter ju inte pizza, men när jag gjorde det tog det i alla fall inte en halvtimme). Jag ångrar mig sällan. Fast välja om kan man ju göra.

Kognitionen

2011-01-28T12:27:00.002+01:00

Man har just lindat handduken kring håret när man kommer på sig själv med att stå och stirra in i duschväggen och andas som att man hade sprungit och man tänker direkt att nu är något fel och nu är det dags att ta tag i sitt liv eller om man kanske bara skulle sluta tolka allt som fel

Jämställdheten har nått våra nya generationer!

2011-01-28T12:25:00.001+01:00

En pojke ~5 och en flicka ~6 leker tillsammans.
Flickan: Ska vi leka mamma, pappa, barn?
Pojken: Ja det kan vi väl. Jag är hemma och är pappaledig.
Flickan: Ok bra. Då pluggar jag.

Källa: www.tjuvlyssnat.se

VÅRtermin

2011-01-17T10:08:00.002+01:00

Som en ängel ringde hon när jag trampade runt i ängslan och bad mig komma och se på solsidan. Så jag slängde i mig den middag som jag borde ha slängt i mig för två timmar sedan, tog en snabb dusch och packade sovtröja och tandborste. Så vi åt kiwi, banan, choklad och drack te medan vi kollade in första avsnittet på andra säsongen av solsidan och sedan en bra film på femman. Och det var tusen gånger bättre att ligga i hennes nyinköpta soffa än att försöka hålla sig sysselsatt i det lilla studentrummet för att inte tänka. Fast egentligen var det inte tankarna som var värst utan känslan i huden av det meningslösa.

Så idag börjar vårterminen på universitetet och jag börjar läsa socialpsykologi B. Jag har färska böcker i bokhyllan och alla papper från A-kursen är ordnade och undanstoppade. Och just nu väntar jag inte på något. Inte på något annat än att nästa dag ska börja, att föreläsaren ska ge oss paus, att Manne ska ringa och säga att han har tagit lastbilskörkort, en kallelse från unga vuxna och att ljuset ska vara längre om dagarna. Kanske måste det få räcka just nu.

Hoppsan!

2011-01-16T16:54:00.001+01:00

Jag såg just grannarna mitt emot mig idka samlag. Tydligen står sängen vid fönstret. Tips: Dra ned persiennerna.

Ni behövs

2010-12-21T17:26:00.002+01:00

Var på årets sista lektion idag, vilket innebär att jag har något sorts jullov. Jag behöver åtminstone inte infinna mig på Umeå universitet förrän måndag den tionde januari nästa år. Lektionen gick ut på att söka artiklar i en sociologisk databas som vi ska använda när vi skriver vår forskningsöversikt. Jag var ju som sagt inne på kultur och kropp och det hela slutade med att jag tog ut artiklar om maskulinitet och mäns kroppsuppfattning.

Korridoren är lugn och tom. Bara jag och ryskorna kvar. Ska fika med dem ikväll. Jag kommer förstås att sakna mina fina flickor; Sara, Ingrid och Josefine. Utan er hade den här terminen varit bra mycket tyngre och tristare. Man behöver alltid människor som man kan bolla med när man inte vet skillnaden på validitet och reliabilitet. Man behöver sådana som berättar vad de gjort i helgen och undrar över vad man själv har gjort. Och man behöver sådana som skickar sms och undrar hur man mår när man hoppat över en föreläsning. Tack till er!

Luft att skrika

2010-12-17T22:33:00.004+01:00

Än en gång känns det som att jag fått bekräftat att det är den som gör mest väsen av sig som får mest uppmärksamhet. När vi övade trafikolyckor på Sandö fick vi lära oss att den som skriker troligen inte är den som är mest skadad. Skriker man betyder det att man har fria luftvägar och kan andas. Min metod att verka duktig, stark och rationell så långt det bara är möjligt är inte alltid så bra. Idag önskade jag att jag var typen som bara bröt ihop och bara hävde ur mig allt kaos som jag inte klarar av. Istället satt jag där och log och artikulerade väl när jag försökte invända och förklara att jag är en mycket känslosam person även om det inte syntes just nu. Sedan försökte jag på ett trovärdigt sätt förklara att jag faktiskt inte trodde att det krävdes någon utredning för att ta reda på om jag hade aspbergers eller adhd. Men det är en annan historia.

Om skolan

2010-12-17T18:12:00.002+01:00

Idag fick jag reda på resultatet för tentan jag gjorde i metodmomentet. Jag blev mycket glatt överraskad. Trettiofem och en halv poäng av trettioåtta möjliga. Det innebär att jag fick vg på momentet och nu har jag alltså fått vg på de tre moment jag har gjort. Så även om jag "bara" får godkänt på moment fyra så får jag högsta betyg på hela kursen! Det känns verkligen skönt att jag inte behöver känna så stor press på rapporten jag ska skriva under jullovet.
Men vad ska jag skriva om? Det ska vara ett ämne inom välfärd eller kulturforskning. Är lite inne på att skriva om hur kulturen har påverkat våra kroppar genom historien och i olika samhällen.

I fredags

2010-12-16T14:03:00.003+01:00

Jag har ju inte förtäljt historien om min och Mannes treårsdag. Ni ska veta att jag har en mycket fästman som är både mycket romantisk och påhittig.
På fredagen hade jag tänkt hinna duscha och klä mig innan han kom till Umeå men jag hade precis klivit ur duschen och höll på att smörja in ansiktet när det ringde på dörren. Där ute stod en snygg ung man med tre röda rosor. Jag kramade honom och hans läppar var kalla. När jag sedan skulle sätta rosorna i vatten hittade jag ett märkligt metallföremål i buketten. Det var som ett trassel av ståltråd med massa krumelurer. Först när jag hade vänt den rätt kunde jag se vad som stod. Manne<3Johanna. Den hade han böjt till helt själv! Jag blev alldeles kär och glad. Sedan skulle vi ge oss ut på klassiskt romantiska aktiviteter som att gå på resturang och bio. Det blev en indisk resturang med god kyckling. Filmen vi såg var Svinalängorna regisserad av Pernilla August och baserad på en bok av Susanna Alakoski som jag tyvärr inte läst ännu. Det var nog en av de bästa filmerna jag sett på länge och gråta fick man minsann göra.

Det är ju alltid skönt att veta att man inte har en könssjukdom

2010-12-15T13:22:00.002+01:00

I förrgår fick jag ett brev som var sänt från Norrlands universitetssjukhus. Jag trodde att jag äntligen hade fått en läkartid på psykiatrin men icke. Istället fick jag veta att "Klamydiaprovet som togs här på vårdcentralen var negativt, du har alltså inte någon klamydiainfektion."
När tog jag ett klamydiaprov på vårdcentralen? Jag blev tvungen att meditera lite över detta och kom ganska snabbt fram till att någon måste ha testat mig för klamydia när jag var inne på akuten pga. magont. För det är då den enda gången på över ett år som jag har lämnat ett urinprov. Jag fick ju dessutom göra en gynundersökning där på akuten, kanske jag på något vis testades då? Hursomhaver var det ju ett mycket trevligt besked att få en måndagseftermiddag. Tråkigare besked kan man ju få!

Fredagsbra

2010-12-10T14:17:00.002+01:00

Just nu är det bra. Tröttheten ligger under ögonen och det är svårt att ta sig upp på morgonen. Men just i den här stunden känns det bra. Dagens seminarium var givande och det var verkligen roligt att få ha en kvinnlig lärare efter den senaste tidens gubbvälde. Ganska konstigt är det ju att på ett program där den övervägande delen av studenter är kvinnor så är den övervägande delen lärare män. Ungefär som ridsport.

Igår tog jag mig i kragen och fick det äntligen städat här. Jag har ju låtit dammet flockas ända sedan innan jag blev sjuk. Men igår blev det rejält med städning samt nya gardiner och ett försök att sätta upp julstjärnan. Jag tror att Manne ska få hjälpa mig med det sistnämnda när han kommer. Han kommer upp idag och vi ska gå på en riktig dejt med bio och resturang. Anledningen är att idag är det nobeldagen, vilket också innebär att vi har hängt ihop i tre år. Fast egentligen känns det som så mycket längre.

Tentan gick bra, tror jag i alla fall och i onsdags kastade vi oss in i ett nytt moment. Forskning om välfärd och kultur. Vi gick ut hårt. Till igår skulle vi ha läst några artiklar som skulle diskuteras i grupp och idag var det som sagt seminarium. Nästa vecka ska vi hinna med två böcker samt två seminarium. Fast nu ljög jag. Det andra seminariet är nästa måndag. Sen ska vi lära oss att ta ut vetenskapliga artiklar under måndag, tisdag och sedan är det jullov! Ett jullov då jag ska skriva en rapport. Men det ska gå bra.

TisdagTentaTunghuvudTid

2010-12-07T09:17:00.003+01:00

Japp, då är det tenta om fem timmar och fyrtio minuter. Räkneuppgifterna kommer att gå bra. Det är det andra flummet jag funderar lite över. Vetenskapsfilosofin till exempel. Men jag ska kika igenom föreläsningarna lite så kommer jag förhoppningsvis ihåg det mesta.

Helgen var supermysig. Den tillbringades med Manne och Missan i mammas och Pe:s underbart tomma, tysta och fridfulla hus. Vi eldade i braskaminen, lagade fudge, drack glögg, såg på "Så mycket bättre"....
Egentligen skulle vi ut och äta med min hemkomne far men han blev sjuk efter att ha julstädat sin lägenhet. Han rörde säkert upp för mycket baciller. Så vi begav oss själva till Målet där vi drack julmust och åt kött med klyftpotatis och sås.

Och jag blev så avslappnad att all trötthet jag samlat på mig hoppade över mig och gjorde mig stundvis handlingsförlamad. Då är det tur att man har en pojkvän som låter en sova på soffan medan han plockar undan i köket.

Jag har ingen erfarenhet av att spackla

2010-11-30T10:22:00.002+01:00

Det är advent och jag har inte ett enda litet julpynt i mitt studentrum. Allt jag äger finns nämligen i min pappas lägenhet. Jag funderar på att ta en kort sväng till Övik i helgen så att jag åtminstone kan få upp en stjärna i fönstret.
Mitt i allt har Bostaden fått för sig att på onsdag ska mitt rum målas om. Detta innebär att jag idag måste stuva undan allt jag äger och bege mig nån annan stans i två dygn. Jag känner att jag varken har tid, ork eller lust med detta nu. Min mage värker och jag har en tenta som närmar sig i raketfart att plugga till. Dessutom tycker jag att det är onödigt att de ska måla om alla väggar och inte bara den väggen som faktiskt är ful. Det vill de inte ställa upp på. All tapet måste tydligen bort. Den där väggen skulle jag förstås kunna måla själv. Om det inte vore för att den förmodligen ska spacklas en del med.

Tack

2010-11-28T18:51:00.003+01:00

Okej, helgen blev inte vad jag hade förutsett. Istället fortsatte min mage att vara ett ilsket monster som sved, värkte och krampade. Fredagen bjöd på två besök på akuten. Först fick underbart snälla Jenny avbryta sitt grupparbete för att skjutsa mig och hålla handen.

Akutmottagningen var varken mer eller mindre än jag förväntat mig. Kölappar, väntan och bleka människor. Snälla sjuksköterskor och en stressad läkare som jag fick träffa i fem minuter efter tre timmar. Efter att jag svimmat i provtagningsrummet fick jag ligga på en obekväm säng utan kudde i korridoren och lyssna på vad som hände. Det mest intressanta var en full kille i sällskap av en väktare som hävdade att han inte var narkotikapåverkad. "Jag är bara gravt alkoholiserad." Han försökte muta sjukhuspersonalen att säga namnet på poliserna som gripit honom då någon tydligen sparkat honom i ansiktet. Han hade ingen större framgång.

Världens bästa pojkvän åkte hit när han hörde att jag var sjuk. Jag känner mig oförtjänt av honom. Hela helgen har han lyssnat på min klagosång och hjälpt mig med allt praktiskt. Tack, du är bäst!

Det jobbigaste är att jag antar att värken i magen faktiskt beror på stress. Jag måste verkligen börja lyssna mer på mig själv och inte så mycket på alla krav som snurrar i huvudet.

Snön föll

2010-11-25T17:21:00.002+01:00

Idag: Seminarium på kvalitativ analys. Sen hem och ordna upp bombnedslaget av ovikt tvätt, sen sova. Nu har dock Jenny ringt och fått upp mig och med mig på ett pass Body Combat om knappt en timme. Jag var inte så motiverad pga. mitt tidigare illamående. Fast det verkar ju ha släppt lite nu.

Överlag krånglar hälsan en del nu. Både den fysiska och psykiska. Fast de hänger ju ihop. Igår var det nåt som grävde i min mage igen. Flera timmar höll det på, fram och tillbaka. Lyckades tillslut somna i min insnurrade fosterställning någon gång vid elva.

Veckorna rusar och springer. I helgen hålls återsparken, och en maskeradsittning kommer att äga rum på lördagkväll. Jag ska klä mig som brandman. Nej, jag ska inte byta kön. På fredag ska jag inviga Jennys soffa. Nej, vi ska troligen inte ha sexuellt umgänge. Och på söndag ska jag ge mig ut på stan med sociologitjejerna för att kolla in skyltsöndagen. Sen blir det förhoppningsvis lite glögg. Däremellan ska jag försöka klämma in lite plugg. Det är ju bara tolv dagar kvar till tentan!

Jag föreställer mig hur Alice ser ut med blå jeans, läderjacka och halmhatten i nacken

2010-11-19T10:46:00.003+01:00

Jag går runt och packar. Packar ner nån klänning jag kan ha när vi ska se på Eldkvarn i Sundsvall. Det får bli den prickiga med röda skärpet till. Och läppstiftet. Försöker samla ihop mina papper med häftapparat. Nån slags ordning måste man ju kunna skapa. Det sticker i mellangärdet och varför är det någon som väcker mig mitt i nätterna med dörrklockan?
Det finns sidor jag behöver läsa. Jag kanske kan läsa på tåget. Jag är hemsk dålig på att läsa på tåg och bussar. Mår så lätt illa.

Jyx ska få nya vinterskor idag. Pappa har betalat. Det finns fem människor jag ser mest fram emot att få träffas med i helgen. Manne, Mamma, Jonathan, Melissa och Tore. Tänk så många det ryms att tycka om.

Tvistevägen

2010-11-18T18:47:00.003+01:00

Det finns en väg som jag går nästan varje dag nu. Jag går där alla andra går. Vi trampar vårt lämmeltåg mellan tallarna där dygnet runt tror jag. Någon halkar. Någon har högklackat en tisdagsmorgon. Vi samsas, samspelar. Saktar av på takten när någon vill förbi. Inte gå bredvid varandra mer än en halv sekund.
Skulle ni trampa över mig om jag la mig stilla på rygg och blundade. Eller skulle ni bära hem mig till stacken och och ställa till med festmåltid. Kanske gå runt mig tills jag frös ned i isen och min kropp slätades ut med marken. Täcktes jag av ett tunt lager snö skulle ni sluta ta omvägen runt mig.

Konfidensintervall

2010-11-16T13:43:00.002+01:00

Helgen blev både lyckad och jobbig. Jag och Manne fick en hel del positiv kritik för skattjakten vi anordnat och pojkarna verkade mycket glada och tillfredsställda efteråt. Sen varvades ett lyckat födelsedagskalas, Cornelis Vreeswijk på bio, koreografi av dans och trevligt umgänge med diverse ångestattacker och trötta missförstånd.

Trött är jag fortfarande men har ändå lyckats fokusera på föreläsningarna så pass att allt viktigt gått in i min skalle. Jag tycker nog att det är ganska roligt med kvantitativ analys. Idag fick vi till och med använda oss av en matematisk formel för att räkna ut ett intervall på felmarginaler vid statistiska undersökningar. Det var roligt! Den som säger att sociologi bara är flum kan slänga sig i väggen. Nu måste jag börja läsa lite. Har ju kopierat en massa sidor av Ingrid.

Dramat med Metodboken 2

2010-11-15T17:42:00.002+01:00

Metodboken har alltså ännu inte anlänt till Stipendiegränd och rykten har en tid cirkulerat kring förläggarens plötsliga död. Kvar återstår att invänta besked från Bokus angående försändelsen av metodboken. Många studenter börjar nu bli allt mer desperata då de inte kan läsa om de variabler och bivariata analyser som momentet kräver. Även lärarna står villrådiga och kan bara ge rådet att kopiera från de fåtal kompisar som faktiskt lyckats få tag på boken.

När fasiken kommer metodboken egentligen?!

2010-11-09T10:27:00.002+01:00

Jag tyckte ju att jag var ute i så himla god tid att beställa böcker inför detta moment. Och visst, två böcker kom för flera dagar sedan. Synd bara att det inte är dem jag skulle behöva läsa just nu. Och synd att metodboken tydligen inte fanns på annat ställe än svindyra, svinsega bokus. Jaja jag får bege mig till röda rummet och hoppas att ingen annan sitter och läser den.

Tentan i fredags gick alldeles utmärkt. Detta firades med inköp av lite naturgodis samt en Smirnoff Ice som delades med Manne. Så nu har jag släppt alla tankar på Marx alienation, Durkheims sociala fakta och Meads rollövertagande till förmån för kvantitativ och kvalitativ analys samt en gnutta vetenskapsteori.

Mindfulness

2010-10-29T08:41:00.002+02:00

Jag klev upp tidigt idag med. Idag med anledningen av att jag hade tvättid klockan sju. Igår för att jag och Ingrid skulle testa meditation i ljusrummet på studenthälsan. Meditationen var bra och leddes av en kurator som arbetar på studenthälsan. Hon poängterade vikten av medveten närvaro. "Det viktigaste är inte att det ska vara skönt eller gå bra på något sätt. Det viktigaste är att ni faktiskt sitter här och accepterar det som känns här och nu."
Något jag borde göra till en torsdagsrutin.

Idag har vi det sista och femte seminariet på detta moment i socialpsykologisk teori. Sedan har jag ca tjugofem seminariefrågor från fyra olika böcker att befästa i min kunskapsbank innan tentan nästa fredag. Det ska gå bra.

Veckan som kommer är speciell. Detta på grund av att jag och Manne ska umgås hela veckan! Han har nämligen ett slags höstlov. Tjoho!

När de gått hem

2010-10-24T02:18:00.003+02:00

Jag är så hemskt trött. Jag borde verkligen sova så att jag orkar med något vettigt imorgon. Men det blir så stor kontrast när alla har gått hem och man har diskat färdigt all disk man kan hitta. Det är då man önskar att man hade något ytterligare ångestdämpande och inte bara satt och tittade på en massa bilder på facebook med personer som man absolut inte vill se. Förmodligen kommer jag att drömma om det inatt med.

Igår natt vaknade jag av att jag hyperventilerade. Var tvungen att tända flera lampor innan det försvann. Sedan ringde någon på min dörr utifrån trapphuset. Och på Andreas dörr. Och på min igen. Samtidigt som jag öppnade min dörr till korridoren flög Andreas ut genom sin, yrvaken. Då vågade jag öppna dörren ut i trapphuset, någon stackare kanske hade låst ut sig. Ingen var där. Någon ville busa. Sedan kunde jag inte somna om förrän ett par timmar senare. Och då sov jag alldeles för länge.

Jag fryser och har ont i handlederna. Jag borde sova nu.

Gåshud

2010-10-22T18:34:00.002+02:00

Jag får gåshud på kinderna när jag ser reklamen för Pernilla Anderssons nya album. Hon är så bra!! Och snygg och skriver fantastiska texter.

Här i Umeå snöar det. Det riktigt vintersnöar så att det blir kvar på backen. Egentligen är det ganska skönt om det kommer snö som lyser upp november månad.

2010-10-22T11:22:00.005+02:00

Jag har fått en cherry on top award av härliga Josefin från andra sidan Bottenviken. När man fått en sådan ska man tydligen skriva om tre saker som ligger en varmt om hjärtat och sedan skicka awarden vidare till andra bloggare man gillar.

Lars Emanuel Flodin Tokstaren: En ung man som jag har känt i över fem år nu. Min bästa vän, min pojkvän och min fästman. Han är den finaste och mest omtänksamma människa jag känner. Han har gjort saker för mig som jag aldrig trodde att någon skulle vilja göra bara sådär. Han har ställt upp och hjälpt mig på ett sätt som ingen annan. Jag älskar att umgås med honom! Han gör mig trygg och får mig att skratta. Han överaskar mig ständigt samtidigt som jag vet var jag har honom. Jag älskar honom på ett sätt som jag förr inte trodde var möjligt och jag vill alltid vara tillsammans med honom.

Alla andra vänner och familj: En brokig skara som befinner sig över hela Sverige (och i vissa andra länder) Alla de möten som blir till i livet kanske av rena slumpar. I den här kategorin finns människor från mina grundskoleår och min barndom, människor från den mycket speciella tiden på Sandö räddningsgymnasium och människor från skrivarlinjen på Gotland och i Uppsala. Sedan är det såklart den familj jag är bunden till genom gener och DNA. Ni har alla format mig på något sätt och lämnat betydelsefulla spår i mig.

Ord: Ord att skriva, läsa eller lyssna till. Knottrorna på armen av en viss mening. Samtalen man kan skapa om texterna. Människorna bakom dem som jag delar detta med. Promenaderna då orden och berättelserna lever egna liv. Händerna som formar dem före huvudet. Vetskapen om att de alltid finns där, även om jag väljer att lägga undan dem ett slag.

Jag skickar detta vidare till dessa:

Sofia Åkerman
Paulina
Sara
Shedo

Jag känner att november är nära

2010-10-19T17:56:00.003+02:00

Stereotyper kognition och kultur. Jag försöker läsa noggrant, stryka under viktiga saker och nyckelbegrepp med färgglada understrykningspennor. Jag promenerar hem på darriga ben från IKSU i regnet. IKSU där människor kryllar fram i gångarna. Vi trängs med hud, handukar och immiga glasögon i omklädningsrummet. Egentligen är det få som ser perfekta ut mot de brandgula skåpen. I köket lagar ryssarna mat med franska tjejen. Det kommer fler ryssar. En har kort klänning och blåmärken på de vita låren. Hon ser rysk ut. Jag placerar henne i nåt stereotypt fack för ryssar. Jag verkar nog svensk där jag står vid spisen. Blond och tystlåten. Det smakar järn i min mun.

Boom!

2010-10-19T11:31:00.001+02:00

And she is still dreaming about the nuclear family.

Källa: Någons översättning på facebook

Draken

2010-10-18T12:09:00.003+02:00

Och helgen gick och blev måndag. Manne gav sig av till ön tidigt i morse och jag begav mig till universitetet för att förbereda samt delta i ett seminarium om den interagerande människan. Seminariet gick bra och nu är det bara en och en halv bok kvar tills jag plöjt all information inför tentan. Min första riktiga salstenta som universitetsstudent. Det känns okej. Förutom att tentan är mellan 15 och 20 en fredagskväll. Jag presterar helst på förmiddagen.

Min lycka var förresten gjord när jag upptäckte att det finns utrymme för lite poesi i socialpsykologin i form av Johan Asplunds lilla text:
"Draken red på vinden. Det rasslade i det bruna hyllpapperet. Jag sprang där nere över stubbåkern och befann mig samtidigt högt där uppe. Kände jag lust? Förvisso. En oavvislig lust som inte uppstod inne i mig utan kom till mig uppifrån, en lust som satt i stubbåkern under fötterna, i linan upp till draken och i rasslet i det bruna hyllpapperet."

Titel: Remember me

2010-10-14T22:55:00.002+02:00

Jag och Jenny har tränat och sett på film. Vi blev båda djupt traumatiserade av filmens utgång. Varför gör dom på detta viset?
Imorgon åker jag till övik igen. Det gör nästan ont i kroppen av längtan efter honom. Efter den jag bara kan vara med honom. Jag kanske är för beroende. Oförmögen att uppleva den där känslan av glasklar verklighet på egen hand. Imorgon. Och en helg går så fort.

Hur är det att vara man år 2010?

2010-10-12T21:21:00.003+02:00

Jag såg ett avsnitt av Babel för några veckor sedan där de diskuterade feministisk litteratur. Gästförfattarna fick utse sina favoriter bland "feministbiblarna" och prata om hur dessa påverkat dem. Sedan fick de frågan hur de önskar att nästa feministbibel ska se ut. Båda var enade om svaret. Nästa feministbibel är skriven av en man. Den handlar om genus ur ett manligt perspektiv. Den ska handla om manlighet i det moderna samhället.

Jag håller med. Jag vet massor om hur det är att vara kvinna i det här samhället. Jag har läst fler än en bok som tar upp den ojämna arbetsfördelningen mellan könen. Jag vet massor om hur jag som kvinna är det underordnade könet. Kvinnor jobbar mer deltid än män. Kvinnor har i större utsträckning jobb inom lågavlönade sektorer. Kvinnor är mer föräldralediga. Kvinnor är oftare hemma från jobbet för vård av barn. Kvinnor får sämre pensioner. Sämre sjukförsäkring. Kvinnor har mindre ekonomisk frihet och makt.

Och jag vet hur det känns när en manlig lärare i räddningstjänst kallar mig lilla gumman. Jag vet hur det känns att gå ensam ute när det är mörkt. Jag vet hur det känns att trotsa min rädsla för att jag inte vill att mitt kön ska få inskränka på min frihet.
Genom mina tjejkompisar, min mamma och mig själv ser jag hur ett kvinnligt skönhetsideal påverkar och skapar problem för oss. Jag vet en hel del om typiska "tjejproblem" som ätstörningar och självskadebeteende. Även om vissa killar drabbas så är det ett faktum att de flesta som drabbas av bulimi, anorexi och självskadebeteende är tjejer.

Slutsatsen är att det är inte lätt att vara ung kvinna idag. Men jag vet inte om det är lättare att vara en ung man heller. Men hur känns det då? Hur många män finns det som har klivit fram och berättat att såhär jävligt känns det faktiskt att vara man ibland? Jag är nyfiken, jag vill veta. Jag vill veta vad som är svårt. Hur det känns att passa in i samhällets mall av manlighet. Hur upplever män det manliga idealet? Vilka komplex har de? Vad är de rädda för? Hur upplever de genusfrågan? Samhällets genusstrukturer? Jag kanske ska forska på ämnet när jag är färdigutbildad. Bli mansforskare. Får en kvinna lov att bli mansforskare? Får en man lov att bli gynekolog? Svar ja.

Jag går ändå

2010-10-07T08:50:00.001+02:00

Det kan ändå inte göra saken värre. Förhoppningsvis bättre.
Tack min tokstare för att du peppade mig att gå!

När man måste plocka undan allt som ligger framme innan man kan unna sig att bryta ihop

2010-10-06T15:35:00.002+02:00

Jag har seminarium imorgon och jag är utan lärobok. Sidan jag beställde från skulle inte skicka böckerna förrän den tionde och alla bokhandlar verkar uttömda. UB var förstås inte att tänka på även om jag gjorde ett tappert försök. Har nu panikbeställt från Adlibris och hoppas på att de kommer så snart som möjligt. Jag får väl helt enkelt göra kompletteringsuppgifterna istället för att gå på seminariet imorgon. Fast jag vill inte missa det, man lär sig så bra av seminarier, men jag kan ju inte komma dit helt tom i skallen heller.
Usch! Att jag alltid ska lyckas vara så klantig och oplanerad. Nu kommer jag ju gå med världens ångestklump i magen ända tills det här har löst sig. Livet är jobbigt och jag är omotiverad.

Handbok för tankspridda har jag redan

2010-10-05T19:23:00.003+02:00

Har just ätit den vietnamesiska fisken med tillhörande E-nummer. Panerad med solrosfrön, boveteflingor och mycket citronpeppar blev det smask. Det är överhuvudtaget himla oinspirerat att laga mat till sig själv. Dock är regelbunden och bra mathållning a och o för att jag inte ska falla in i dåliga ätbeteenden, vilket är extra lätt hänt när man bor själv och ingen håller koll på hur man äter. Så självdisciplin och nolltolerans mot matslarv är min bästa medicin.

Jag har träningsvärk i ryggen och vaderna. Den är inte att leka med kan jag tala om. Var naiv nog att tro att jag skulle kunna köra två pass som jag är ovan vid, i sträck igår. Men man vill ju prova allt när man har nytt träningskort där de erbjuder hur mycket gruppass som helst! Hittills har jag testat vattengympa, yoga och stepup muskel samt afrodans igår.

På tal om det så ställde min tankspriddhet till det en aning när jag skulle byta om till träningen igår. Jag kom dit i klänning och tjocka strumpbyxor. Naturligtvis hade jag glömt strumpor att träna i. Jag ville inte gärna köra stepup barfota i skorna på grund av skavsårsrisken. Inte sålde de sockar på IKSU heller. Kvar återstod att bära de tjocka strumpbyxorna under tightsen vilket jag också gjorde och förberedde mig på ett svettigt pass. När passet var över var det dags för afrodans. Denna dans dansas bäst barfota så mitt i träningslokalen (nu ljög jag för jag stod i ett hörn) tog jag av mig tights och strumpbyxor för att sedan sätta på mig tightsen igen. När även afrodansen var färdig insåg jag att jag inför hemfärd inte direkt hade något varmt att ha på benen. Strumpbyxorna var ju dyblöta i svett. Så jag cyklade alltså hem i snålblåsten barfota i skorna och med mina knälånga tunna träningstights. Ibland känns det som att det bara är jag som lyckas vara så ogenomtänkt.

Klippet som blev ett oklipp

2010-10-04T13:14:00.003+02:00

Upptäckte just att Pangasusfilén jag köpt 1600 gram av för fyrtio spänn är odlad i Mekongfloden. Det kanske inte är något fel på den för det, men för den som har åkt båt på Mekongfloden kan det kännas aningens olustigt. Värre var att den innehöll tre E-nummer. Tre E-nummer! För en fryst fiskfilé! Min ekonomi står just nu mot min moral och kunskap om hälsa.

En hopplös stund

2010-10-02T19:49:00.002+02:00

Men man måste ju, om man inte vill vara en av alla dem som blundar och stryker medhårs. Det hade varit lättare, men mitt inneboende rättspatos larmar högt om att det inte är rätt. Åh, vad tungt det är ibland att försöka stå upp för det man tror är rätt och känna att det är så många som inte förstår, som inte lyssnar eller bryr sig utan bara fortsätter att leva sina liv bakom välpolerade fasader. Allt man lever på är hoppet om att det någon gång, någon gång, kommer att betala sig att man gick den svåra vägen.

-Sofia Åkerman

Ja, det är frågan. Kommer det att betala sig? Kommer det att betala sig att kämpa för något inte många tror på? Kommer man någonsin kunna berätta att man har en åkomma som inte finns enligt skolmedicinen? Att all vetenskap faktiskt inte verkar vara samlad där. Eller kommer läkarna alltid tycka att jag är en besvärlig patient som helst inte vill gå på mediciner?
Kommer samhället att fortsätta såhär. Kommer jag att bli mindre okej om jag blir svagare än såhär? Vem blir bortvald? Kan vi komma ut helskinnade på andra sidan? Finns det en andra sida eller är detta vägen mot slutet? Slutet på mänsklighet. Kommer vi att förstå innan det är försent?

En dröm

2010-09-30T22:09:00.002+02:00

Jag sitter inne hos min gamla rektor, P-O. Han är snäll. Han är trygg. Jag sitter där i en snurrstol. Vänder ut och in på mig själv. Tar fart med benen. Snurrar. Jag vänder ut och gräver upp. Lägger upp allt det fula på hans skrivbord. Jag berättar om saker jag inte visste att jag visste. Jag skäms inte. Jag är trygg. Han plockar upp det jag lagt fram, granskar det. Sätter ihop det till en helhet. "Jag vet vem precis vem som ska hjälpa dig. Han har också gått här tidigare. Han har blivit en jätteduktig psykolog och jag vet att han kan hjälpa dig med det här." Det är fest. Jag är i hallen och nån kommer uppför trappan. Jag springer in i sovrummet. Det är nån som absolut inte får komma. Någon som inte skulle komma på den här festen. Jag vill inte bli sedd. Vill inte mötas. Inte prata. Jag klättrar ut genom fönstret, en balkong. Jag hoppar över räcket och hänger mig i armarna ner från balkongen. Långt till marken. Jag kan höra dem inifrån. Jag hör hur de kysser varandra. Jag släpper taget.

Att skilja det man gör från den man är och lite annat

2010-09-28T21:18:00.003+02:00

Dagen blev kanske inte så effektiv som önskat, men vilka dagar blir det? Hur som helst borde det betraktas som en bra dag. Jag steg upp tidigt och läste färdigt boken jag ska skriva om. Vid tio begav jag mig på cykel till universitetet för att få feedback på examination ett. Hösten var på sitt allra bästa humör med sol, frost och kall, klar luft. Fingrarna stelnade mot styret.

Jag hade tur som var en av de allra första att få min respons så jag slapp vänta. Resultatet blev VG vilket är det högsta betyg man kan få. Läraren hade inget att anmärka på. "Fortsätt på samma sätt och läs mer sociologi så kan du nog sluta som doktorand." Jag blev så glad! Dock kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite problematiskt att det gått så bra. Jag har ju ingen lust känna att jag måste vara sådär himla duktig jämt, men samtidigt vill jag ju att studierna ska gå bra och jag är motiverad att lära mig. Problemet uppstår väl egentligen då jag inte kan skilja mitt egenvärde från mina prestationer. Går det dåligt en gång blir jag kanske lika ledsen och ångestfylld som jag var glad idag.

Klockan ett träffade jag några tjejer i min arbetsgrupp för att diskutera boken vi läst. Fick dock inte ut så jättemycket av det hela. Det kan vara frustrerande att försöka jobba i grupp med folk som aldrig har jobbat med PBL. De har förmodligen inte upplevt på samma sätt vilket verktyg gruppen kan vara för att förbättra sina enskilda resultat. Var det något jag ville diskutera fick jag ofta svaret att det stod i boken och att det där kunde man kolla upp hemma. Hursomhelst redde vi i alla fall ut några frågetecken samt surrade om en hel del annat. Jag blev medbjuden på vattengympa på IKSU imorgon. Har inte köpt mitt träningskort ännu men har jag tid går jag dit imorgon och köper det då.

Vidare har jag försökt att skriva på examination 2. Skrivandet går bra mycket trögare den här gången men jag har ändå lyckats skriva så pass mycket att jag känner att jag kommit igång och kommit över de värsta spärrarna. Så imorgon ska det förhoppningsvis flyta på så att jag får skriva färdigt under dagen. I värsta fall har jag ju torsdag förmiddag på mig att fixa det sista.

En brottsplats har vilat färdigt

2010-09-24T11:43:00.002+02:00

Jag ställde ingen klocka till idag. Jag tänkte att jag skulle få vakna när jag ville. Steg således upp halv tio. Har just gjort bort fredagsstädet som blivit lite av en rutin här i Umeå. Druckit en grön smothie med spenat, persilja, spirulina, banan och lime. Mums!

Jag vill gärna berätta att jag har börjat följa Idol. Just nu är alla banala, lättsamma och ickekomplicerade sysselsättningar mycket välkomna för min hjärna.

Dock måste här pluggas. Ska läsa Arbetsliv, familjeliv och kön. En studie i hur jämställdhet i familjen är en nödvändighet för jämställdhet i arbetslivet. Mycket tankeväckande.

Ikväll ska jag se Therese spela innebandy på IKSU med Magda och Jenny. Sen drar vi hem till Övik och imorgon åker jag buss till Sandö för att hälsa på Tokstaren. Jag ser faktiskt fram emot att återse den där ön där jag inte varit på två år. Ett tag kändes det alldeles för konstigt att tänka på den. Den var som något traumatiserat, som en brottsplats. Imorgon är jag där.

Ansiktsboken tycker att jag är överviktig

2010-09-22T11:02:00.002+02:00

Gilla?

Tjoho!

2010-09-21T12:44:00.004+02:00

Första examinationen skriven och klar ett helt dygn innan inlämning. Framförhållning, disciplin och planering, here I come! Belönar mig med lite facebookhäng.

En annan dag

2010-09-20T14:25:00.003+02:00

En ny dag blev det och jag vaknade tidigt med tungt huvud och svidande ögonhålor. Jag vaknade i ett annat samhälle än jag gjorde igår. Är det okunskap, missnöje eller ren ondska? Jag vet inte. Armarna och benen känns matta. Solen sken alltför för starkt i ansiktet när jag cyklade mot universitetet.

Och jag fortsätter att tänka på mig själv. På mina fel och brister som aldrig läker ihop och på frustrationen över att ingen tycks veta. Jag vet inte om jag orkar berätta om allt en gång till utan att kräkas.

Onsdag. Middagstid

2010-09-15T16:34:00.003+02:00

Jag har olust att fixa mat. Olust att äta mat. Jag skulle vilja äta glass till middag. Helst med kolasås om det går bra. Men man får inte äta glass till middag. Det är dyrt och ohälsosamt. Dessutom har jag ingen glass hemma och det regnar rysligt mycket ute. Jag har ingen lust att gå ut heller. Helst vill jag dra täcket över huvudet och sova bort någon vecka.
Det hinner jag inte. Jag har nämligen två examinationer att skriva samt en bok att läsa. Den andra examinationen ska alltså bygga på boken. Den första ska bygga på sociologiska forskningar inom riktningarna förklara, förstå och förändra. Det är nog bara att köra på antar jag. Tror att det är bästa pluggstrategin. Kör hårt, kötta, sätt igång, just do it! Men först ska jag värma kålpudding och ris.

Sjung en sång eller strippa!

2010-09-12T18:20:00.002+02:00

Igår hade vi alltså vår finsittning och avslutning på nollningen. Där var långbord med bordsplacering, tre rätter, vin, snapsvisor och snaps.
Vi bjöds på spex från faddrarna samt från de olika nollegrupperna. Jag skrattade mycket och fick bekanta mig ytterligare med mina till synes oändligt många kursare.

Kocken och serveringspersonalen strippade och sociologernas låt (looking back over my shoulder) gick igen i alla uppträdanden.
Kvällen till ära bar jag min röda klänning som jag hade på balen samt lockade håret. Josefin fick hjälpa mig att locka bakhuvudet.

Idag har jag träningsvärk i nacken av gårdagens dansande. En tydlig indikation på en lyckad kväll. Det har varit min städvecka i veckan så jag har just damsugit och torkat alla allmänna ytor i korridoren.
Saker börjar kännas bra. Jag börjar få koll på studierna och känner inte alls att det är överväldigande längre. Det gäller bara att planera och hålla god självdisciplin, dvs bara för att föreläsningen börjar 13.15 betyder inte det att man har sovmorgon till elva. Något som hjärnan ibland har svårt att få ihop.
På fredag ska jag äntligen få träffa min älskade tokstare och krama honom tills vi båda går sönder.

Värdslighet

2010-09-12T13:00:00.002+02:00

En av de dåliga sakerna med att bo själv är att jag måste koka mina ägg själv. När jag gör detta händer det allt som oftast att ägget blir alldeles för löst. Jag känner det på en gång när jag skalat det. Hur det dallrar omkring i handen och ger vika alldeles för lätt när jag klämmer åt det på mitten. Det är sånt slöseri! Nån minut till så hade det inte hamnat i soporna.

Natt

2010-09-10T22:00:00.002+02:00

Jag vaknade mitt i natten av att jag drämde ett hårt knytnävsslag rakt i huvudkudden i syfte att skada. Jag minns inte vem.
Sen låg jag nån timme och grubblade, diskuterade och argumenterade. Grubblade över andra nätters grubblande som inte heller de lett till någon nytta. Nätter jag vaknat och varit säker på att jag glömt hela min barndom och varit tvungen att systematiskt rada upp olika händelser.

Jag skulle kunna se mina sociologistudier som ett sätt att lära känna mig själv från ett annat perspektiv. Ett annat än det där inre ältandet. Eller som ett sätt att trygga min framtid. Kanske en framtid som arbetslös akademiker.

Mina drömmar är alldeles för alldagliga. Alldeles för storslagna. Livslång kärlek och vackra barn. Ett par händer i vimlet. Utgivna böcker. Karriär. En annan kropp.

Början

2010-08-31T20:13:00.002+02:00

Jag har såndär nygråten trötthet i kroppen.
Nu har det kört igång. Universitet. Nollning. Umeå.
Manne har just åkt och jag har just fixat färdigt i mitt något sunkiga studentrum. (Som jag dock ska få ommålat och bytt golv i.)
Första föreläsningen idag. En introduktion i sociologi. Kommer att bli rysligt intressant. Däremot är universitetet så stort och studenterna så många att jag blir gråtfärdig.
Och prestationsångesten förstås.
Så mycket text att läsa! Jag tackar mig själv för att jag gjorde de smarta valen att gå två skrivarkurser innan jag började med en tyngre utbildning.
Sen ska man ju hinna med allt kul som nollningen innebär också. Slaskbrännboll imorgon till exempel. Jag har hört rykten om att en hel del mängd fulvin kommer att vara inblandad.

Och vi pratar om vart vi ska just i natt, men jag antar att vi menar hela livet

2010-08-25T11:09:00.002+02:00

Tillbaka från Stockholmet. Mysigt och tröttsamt var det.
Så återstår att flytta ur det sista samt att flyttstäda lägenheten innan fredag morgon klockan åtta.
Klippa håret. Färga utväxt.
Sen äntligen, upp till Umeå med släpvagnen för att se hur sunkigt studentrum jag kommer att få. Och sen äntligen äntligen, börja läsa sociologiprogramet vid Umeå universitet och få lite intellektuell stimulans!

Jakten på hälsa

2010-08-12T12:10:00.003+02:00

Nu har min mor, näringsterapeuten herself, fixat fram kosttilskott och annat jox som ska hjälpa mig att bli frisk.

När jag tänker efter inser jag hur jakten på hälsa har tagit en stor plats i mitt liv de senaste åren. Något har känts fel. Jag har inte mått bra. Jag har sökt. Sökt mig bort och funnit hav, tomhet och ensamhet. Försökt skriva. Hitta orden och inbillat mig att de skulle vara helande. Jag fann ett nytt sökande, sökandet efter vad jag egentligen ville skriva. Samtidigt började jag uppleva mig själv som sjukare.

Jag sökte en terapeut. Fann Eva. Och vi blev aldrig klara innan jag var tvungen att åka. Jag har sökt inom den traditionella sjukvården. Inom psykiatrin. Känt mig illa behandlad och tagen på föga stort allvar. Bollats mellan olika läkare.

Jag har prövat Tankefältsterapi för svindyra pengar. Läst självhjälpslitteratur i mängder. Artiklar med råd om sömn, mat, träning. Jag har fastat och försökt lägga om min kost. Bytt bostad i tron att jag blev sjuk av den förra. Tvättat allt jag äger i textil.
Jag har tagit yogakurser och försökt meditera. Jag har diskuterat kost och livsstil med min mamma och min pojkvän.Jag har ätit olika vitaminer och mineraler. Ätit ekologiskt kokosfett. Psykofarmaka.

Slutligen beställde min mamma ett urinprov. Jag samlade all urin under ett dygn i en flaska och skickade in ett prov till ett laboratorium. Det visade sig att jag hade alldeles för låga halter av kortisol samt sköldkörtelhormon. Jag fick lära mig orden hypotyreos och binjureutmattning.

Ungefär där är jag nu. Jag har fått ett apotek av kosttillskott och recept på gröna drinkar. Och visst, det går väl lätt att äta det jag nu ska äta. Det svåra blir att sluta stressa. Sluta hoppa runt och försöka göra tusen saker samtidigt, sluta göra saker bara för att andra ska se hur duktig jag är, börja lyssna på kroppen.

Jakten på hälsa har i sig varit ganska stressande. Känslan av att vara onormal och oduglig när man inte orkar lika mycket som alla andra. Skammen över att sjukskriva sig på grund av utmattning. Jag är ju för tusan tjugoett år! Jag borde ha hur mycket energi som helst. Jag borde kunna festa hela nätterna och jobba hela dagarna och inte behöva gå och lägga mig klockan nio för att känna mig som en människa dagen därpå.

Så jag grubblar. Jag grubblar över hur det har kunnat bli såhär. Att jag har stressat min egen kropp till sjukdom. Men jag fortsätter mitt sökande på hälsa.
Jag läste ett citat av Madeleine Marcus, näringsterapeut och mammas mentor, igår.
"Har jag kunnat göra mig sjuk måste jag ju rimligen kunna göra mig frisk också."

Gryning

2010-07-31T18:58:00.002+02:00

En kropp på sidan. Bikiniränderna. Dubbelvikt framåt med knövelmage i kramp. Luggen fet. Man kan tvätta bara luggen och ha resten i hästsvans. Det funkar.
Det funkar att vara ensam och byta sida i dubbelsängen när man svettats ner den ena.
Jag måste hålla hårt i bokhyllan när jag stiger upp för att kissa. Väggarna drar sig undan när jag försöker greppa deras händer.
Handfatet täckt av puder. Naturlig mellan. Så lagom jag kan vara.

Imorgon kommer världens finaste tokstare hem!

2010-07-31T13:10:00.001+02:00

Zebraflickorna på rättspsyk

2010-07-26T20:28:00.003+02:00

Har än en gång läst ett inlägg i den upprörande och superviktiga debatten om de unga kvinnor med svårt självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatrisk klinik i Sundsvall. Denna gång i form av en ledare i min lokaltidning. Och varje gång drabbas jag av den där känslan. Den som lokaliseras någonstans i mellersta överkroppen för att sedan kasta sig mot bröstbenet.Det kändes bara som en viktig sak att notera idag.

Under juli

2010-07-14T16:51:00.003+02:00

Ledig och lugnar själen med mattvätt, dammtorkning. Så varmt. Jag luktar kanske svett men jag bryr mig inte nu. Ändå längtar jag efter att visa upp det där perfekta, blanka. Det utan stötta kanter. Felfritt ska det vara. Då kanske det blir lugn och ro så småningom.

2010-06-24T13:43:00.005+02:00

Åh vad jag diggar Johanna Koljonen som leder P3-kultur! Hon är så intellektuell, snygg, rolig, smart, allmänbildad och pratar om Tove Janssons litteratur i radio! Och hennes finlandssvenska är så fin så fin att lyssna på.

Brosystrar

2010-06-19T22:43:00.002+02:00

Ikväll tänker jag på er. Jag har saknad i kroppen. Vi kommer aldrig tillbaka dit, varifrån vi möttes. Mellan broarna.
Tiden knuffar på oss. Det är ju nu det händer. Livet, det unga livet som ska levas en gång och aldrig mer. Och varje dag så tänker jag. Saknar. För ni går aldrig ur kroppen. Inetsade i mig.
Jag ringer inte så ofta. Skriver inte de där breven jag ibland tänker på. Och det samlas så mycket man hade velat prata om. Det hinns aldrig med på den där timmen i telefon.
Jag tänker på hur mycket jag hade behövt er nu. Alla tre. Men livet och tiden sliter och drar iväg. Och ni ligger där i bröstet och värker ibland. Fast ni sitter också där och peppar mig. Låter mig inte ge upp. Ni finns där som en kärlek under lagren av vävnad.
Jag älskar er mina brosystrar

Tåklämm

2010-06-19T14:59:00.002+02:00

Jag var på dans igår. Jag gjorde ett försök att ta på mig högklackade skor för första gången på två år. (Senast var studentbalen.) Är egentligen av åsikten att högklackat är en skapelse av våldtäktsmän för våldtäktsmän men vad gör man inte för att snygga upp sina fula ben en aning.

Det gick bra att dansa i dem. Faktum är att det är lättare att dansa i högklackat än att gå i dem. Sen fick jag ont i fötterna och bytte skor. Idag skäms jag lite för att ha övergett mina värderingar.

I vilket fall hade vi roligt och drog till oss en hel del uppmärksamhet där i ladan. Dels för att vi var yngst där och dels på grund av pojkarnas färgglada kostymer.

Onsdagsextondejunifjortonfyrtioåtta

2010-06-16T14:30:00.002+02:00

Sommaren har börjat och jag fryser i vår lägenhet. Tar jag på mig en tröja börjar jag svettas inom en kvart. Jag sover med täcket hårt virat om kroppen i älglångkalsongerna och den lila pyjamaströjan. Vaknar blöt av svett, iskall.
Min lillebror har gästat oss i två dagar. Två regniga dagar. Som vi har degat framför supernintendo! Han har blivit så stor min lillebror. Tog mig i armbrytning förra sommaren. Nu är han lika lång som jag och har 43 på sina träningsskor. Huvva!
I morgon gör jag mitt femte tvåtimmars arbetspass sen i fredags. 20-22. Så drygt och onödigt. Men ja, tio timmar totalt är ju tio timmar. På måndag börjar sommarschemat vilket betyder att jag har rätt till ledighet varannan helg. Tjoho!

Planer

2010-06-09T15:29:00.003+02:00

Det finns tydligen tjejer som planerar sina bröllop i detalj från det att de är små. Det enda jag med åren tänkt på gällande ämnet, är att om jag en dag gifter mig så vill jag ha en stor, maffig bukett med liljekonvaljer. Detta kommer alltså också att innebära att jag måste gifta mig på försommaren. Det tycker min farmor låter bra för hon pratar om nån slags hatt hon vill ha på sig.

Jag, egoisten

2010-06-04T22:50:00.003+02:00

Jag vet när hon frågade mig det. Om när kärlek övergår till besatthet. Varje natt steg hon upp och kollade om hans skor stod kvar i hallen. Kanske flera gånger.

Sen har vi ju hon som inte tyckte att han borde umgås så mycket med den och den, borde äta mer grönsaker, borde klä upp sig oftare.

Vi ville inte bli som våra mammor. Och vi ville inte bli ensamma.

Och hon som sa till mig att hon inte kände igen sig själv. Hon som sa saker hon inte menade men knappt reflekterade över det.

Och som jag är besatt. Av tomrummet som ska fyllas. Av hur jag måste vara. Av att inte vara ensam. Inte verka ensam. Det får aldrig synas hur ensam jag är. Besatt av att vara ständigt älskad. Ständigt uppfylld.

Försommar

2010-05-26T12:29:00.003+02:00

Det vajade som av sjögräs mellan hennes ben. Benen för taniga. Knäna vassa klippor som stack upp ur djupet. Brösten som mjuka vulkanöar hade växt lite dåligt där i omklädningsrummet. Vuxit för snabbt på längden hade hon gjort. Som en maskros skjutit i den första försommarhettan. Sedan lagts i skugga och blivit spröd och kantig. Sommaren hade dröjt ytterligare.
Hon drog ur proppen, snöret slemmade mellan fingrarna och virvlarna tog i från botten. Hon ångade från huden och fick böja ner huvudet när hon reste sig för det svartnade så hemskt. Hon gned med frottén tills flammorna stod röda och smörjde in dem med krämen mammas som luktade som av järn och frukt.
Han låg på knä med huvudet under sängen. En påse prasslade och ölburkarna dunsade mot varandra. Ryggraden var så tydlig under hans tunna gula och att den kunde bära upp det där huvudet han hade.
"Dags för en sängfösare?"
"Nä för fan. Behövs nog inte när man jobbar med de där asen till trästockar om dagarna. Nä, man räknar ju för helgen." Han flinade och hade inte tagit ut snusen än så den skulle väl ligga där sen och lämna fläckar på nattduksbordet.
"Du kunde väl ha ett fat där bredvid sängen i alla fall."
Så hävde han sig upp från golvet, drog henne till sig med händerna mot ländryggen och kysste så det ekade mellan väggarna. Drog ena handen över magen och ner över det där gräset som hade torkat nu och stod rufsigt och buktade.
Hon hörde hur han smällde i dörrarna under diskbänken och vattnet rann och gurglade sen nere i halsen hans.

Gosse har du varit i slagsmål?

2010-05-19T16:28:00.004+02:00

Att jobba inom vården med ärr på armarna kan ibland vara lite knepigt. Ett ämne som för övrigt Sofia Åkerman bloggar en del om.
Att bära kortärmat är ju en del av hygienrutinerna som även jag såklart försöker följa. Oftast får jag bara några nyfikna blickar men ibland även frågor bland mina vårdtagare.
"Gosse har du varit i slagsmål?"
"Men lilla vän vad har du gjort?"
"Har du klöst dig, har du katt hemma?"
På slagsmålsfrågan jag fick igår log jag bara glatt och svarade "Jajjamän!" Ibland ler jag lite och svarar att jag gjort illa mig för ett tag sedan och oftast får jag inga följdfrågor. Ibland kan jag säga att jag varit sjuk, även om jag tycker att det känns lite konstigt.
Kunskapen om självskadebeteende är ju inte särskilt utbredd bland de äldre så därför möter jag ofta inga fördomar på det viset. Men idag var det en dam som helt plötsligt stirrade på min arm.
"Skär du dig?"
Jag nickade och sa att jag hade gjort det. Hon såg bekymrad ut och sa att man är ju orolig över sina barnbarn. Jag styrde således över samtalet på hur det kan vara att vara ung idag och vi pratade lite om det.
Så enkelt känns det sällan och trots att jag försöker förbereda mig så blir jag alltid lika ställd när det kommer på tal. Idag mer än vanligt.

Not enough

2010-05-14T18:02:00.003+02:00

Jag har nyss kapat ved. Björkarna är de tyngsta och jag känner mig så svag och klen när jag ska lyfta de grövsta bitarna.

Manne hade sagt att jag fick hjälpa till bara om jag lovade att inte såga mig i ett finger eller någon annanstans. Väl på plats gjorde jag så gott jag kunde för att infria löftet. Doften av sågspån och trä spred sig och den rofylldhet som kommer sig av att göra något nyttigt med händerna infann sig. Tillfredställelsen när högen med stockar och pinnar krymper och förvandlas till ved i en hög.

Ett arbete som kan bli färdigt. Att bara mala på så blir det färdigt till sist.
Annars har jag så svårt att veta när något är färdigt. Vad är egentligen tillräckligt? Är det okej att lämna ifrån sig ett arbete och kalla det färdigt när man vet att det hade gått att få det lite bättre, lite närmare perfektion. Bara jag anstränger mig lite mer.

Vätskebrist invers

2010-05-11T14:18:00.003+02:00

Dag två på fastekuren. Inbillar mig att jag är mindre hungrig idag. Känner mindre sug. Gårdagen gick hyfsat bra förutom ett rejält blodsockerfall klockan fyra på eftermiddagen.
Ett tips, bli aldrig kär i en blodsockermänniska. Eller framförallt, dela aldrig vardag med en blodsockermänniska. Men kanske, förhoppningsvis kommer det att stabilisera sig och jag slipper ha dåligt samvete för att jag är en ragata.
Hittills har dagens födointag bestått av: Två glas vatten samt en mightygreendrink till frukost. En kopp barkte. Reningsdryck plus lite nötter och en kopp te till lunch. Ett glas vatten. Sedan en hallon/blåbär/äppeljuicesmothie. En kopp te. Ett glas vatten. Ett glas plommonjuice med psylliumfrö. Och nu är klockan halv tre. Gissa om jag får kissa!
Igår hyrde Manne Avatar och det blev kisspaus ungefär en gång var tjugonde minut under hela filmen på två och en halv timme. Tur att ett toabesök går snabbare än en reklampaus i alla fall.

Sedan

2010-05-10T11:57:00.002+02:00

Det kommer inte att fortsätta det som är nu. Och jag borde inte på något sätt värdera det som är nu. Det som inte är nu. Det som jag kunde ha låtit vara.
Och man suckar över sig själv och att man aldrig får tummen ur. (Läs jag.) Tummen ur att göra... ja ni vet det där. Det där som man inte vet men som man tänkt sig att det skulle bli. Någon gång ska det bli.
Sen skriker jag att de ska låta mig vara. De som säger att jag ska göra. Men jag vill ju inte göra.
Och inte kommer det att fortsätta. Nog kommer tillvaron att bli annorlunda. Med böcker och pennor och tentor och överambitiösa tjejer. Och hans väckarklocka kommer att vakna någon annan stans. Och varje gång vi ska mötas på busstationen ska jag slås av hur otroligt vacker han är.

Vårstädning

2010-05-10T11:32:00.002+02:00

Då så har jag börjat. Börjat min två veckors detoxkur. Här ska drickas dyr reningsdryck, indianskt barkte, Mighty Greens, psylliumfröskal, ekologiska juicer, frukter, bär, grönsaker och nötter. Inget annat skall förtäras. Feels good!

Lika sant som jag är verklig

2010-04-29T15:54:00.003+02:00

Jag har börjat intressera mig för skönlitteratur igen. Alltså aktivt. Jag går till biblioteket och bläddrar bland hyllorna, söker i datorn. Bokar och reserverar. Läser sådant jag tänkt att jag ska läsa och sådant som jag helt enkelt inte kan låta bli. Försöker behärska mig så att jag inte släpar med mig en hel hylla hem. Och det har börjat klia i fingrarna. Skrivklåda.

Jag kan inte minnas om våren är normal i år. Förra året var det grönt och varmt nu. Grönt och varmt i Fårösund. Valborg firades vid Fårösunds majbrasa till en dikt av Josefin om den unga mannen vår. Årets valborg kommer att firas i ett hus i Svedjeholmen tillsammans med en sjuk gammal tant och hennes hundar. And I look forward to it.

Börja med att utöva

2010-04-28T13:31:00.003+02:00

Jag går inte ut. Fastän solen är uppe går jag inte ut. Fastän jag laddat Ipoden går jag inte ut. Kanske beror det på att solen bara håller sig längs den väggen jag inte har några fönster.

Bakom väggarna. Grannarna. Inte så många när vi bor på hörnet. Men de hörs. Deras livsljud hörs. Deras strängar, telefoner, vatten, rösterna, sängarna. Kan de höra mina livsljud? Mitt skrapande i hårbotten. Det tvångsmässiga tuggandet. Hör de när jag skriker i kudden?

Det ska bli bättre. Man kan göra något åt det. Nu ska vi göra något åt det här. Nu måste vi. Jag.
Man måste göra något. Jag måste göra något. Eller så är det något jag inte måste göra.
Att utöva och att avvara, vilket är yogans grundprinciper. Det är lättare att utöva än att avvara. Det vill säga, det är lättare att börja äta frukt än att sluta äta godis. Får man in tillräckligt mycket fruktätande kanske man tillslut inte känner ett behov av godiset längre. Jag tror att det är ungefär så det är tänkt att fungera.

Ut

2010-04-04T21:54:00.002+02:00

Och alla flickorna hade högklackattajtsvartkorturringat. Tog tid på sig på toaletten. Vad gör man på en toalett utan handfat/spegel i mer än tre minuter? Och nej, jag tror inte att alla gör nummer två eller har extrema problem med att byta mensskydd.
Och jag gick runt, följde efter. Följde efter med mina vinterkängor och lösa fladdriga blomklänningen. Dansade gjorde vi så att mitt smink blev svettigt och håret platt. De andra flickorna dansade snyggt som man ska göra på det där golvet men det var ändå roligt att dansa för det var så rolig musik.
Jag tänkte på när jag dansade på den irländska krogen på Gotland och trampade Liv på tån. Jag pussade henne på kinden och utbrast att "det gör inget! Jag tycker om dig ändå."
Ändå slutade kvällen med att jag låg på asfalten och grinade.

Moln

2010-03-30T09:34:00.002+02:00

Jag tassar runt i vår nya lägenhet. Gruvar mig för det jag inte borde.
Hösten. Att läsaplugga. Vara ensam.
Sommaren. Bära kjol, shorts, bikini.
Våren. Jobba extra. Bli uppringd stup i kvarten. Ja. Nej. Pengar.

Hänt i veckan

2010-03-27T16:22:00.002+01:00

Varit magsjuk. Kräkts galla och bajsat grumligt vatten. Samtidigt.
Fyllt tjugoett år.
Legat i sängen och mått illa.
Legat i sängen och läst modemagasin.
Legat i sängen och läst Per Nilsson.
Legat i sängen och druckit proviva.
Ätit riskakor.
Druckit uppvispad cocacola.

Blivit lite friskare.
Spikat upp tavlor.
Kollat film.
Köpt ekologiskt smågodis.
Löst sudoku.
Varit och kollat på människor som hoppar och gör volter med skidor.

Veckans höjdpunkt var nog ändå igår vid frukosten när Manne skulle visa upp sina lovehandels. Dessa bestod av en liten skinnbit som han förtvivlat försökte trycka över kanten på kalsongerna. Underhållning på hög nivå.

Lägesrapport numero två

2010-03-18T15:58:00.002+01:00

Jag har inte dött. Det har däremot min farfar gjort. För tidigt. Det känns så ledsamt.
Imorgon är det begravning med svart klänning och kavaj. Jag såg ovanligt vuxen ut när jag provade framför spegeln. På ett obehagligt sätt.
Jag tänkte försöka skriva något till imorgon. Tänkte försöka läsa med tydlig klar och vuxen röst. Utan prestationsångest. Jag sa till farmor att det kanske blir något. Hon sa att jag kunde låta prästen läsa. Men han kan inte läsa mina ord.
Den snälla fina prästen som min farmor tycker om. Tycker om för att han är som en vanlig människa. Inte alls sådär högtidlig, utan liksom naturlig säger hon.
Jag vet inte alls hur jag ska sminka mig. För jag antar att jag kommer att gråta.

Symaskinskinskinsymamammamammaskin

2010-02-27T11:26:00.002+01:00

Fick sjukskriva mig igår. Hela jag var nämligen ett kliande utslag som fick mig att ställa mig i en iskall dusch klockan fem på morgonen. Lyckades tillslut somna om och två timmar senare fann jag mina läppar fyra gånger så stora som normalt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Fick smått panik när vårdcentralen meddelade att de troligen inte skulle ha tid förrän på eftermiddagen. Va tusan, jag kunde ju kvävas!
Som tur var hade mitt tal blivit lika sluddrigt som en flaska vodka så sköterskan insåg nog att jag var i behov av hjälp.

I väntrummet fanns en tjej som glodde på mig. Jag glodde tillbaka men hon slutade ändå inte. Herregud, hade hon aldrig sett ett par läppar eller?
Den danske läkaren undrade om jag brukade se ut sådär i vanliga fall. Jag tror att han skämtade. Sedan stoppade han i mig femton kortisontabletter och satte mig i väntrummet med blickarna en halvtimme. Sen kom han tillbaka och flinade. Jag fick sitta kvar en halvtimme till innan jag fick åka. Han förbjöd mig att åka tillbaka till lägenheten då det troligen är den som gör mig sjuk.

Jag åkte till F och F. Farfar undrade vad operationen kostat och kallade mig för Dolly Parton. Farmor mest bara gapade. Som tröst fick jag kanelbullar och min tjugoettårspresent en månad i förskott. En symaskin! Riktigt vuxen ägodel.
Medan farmor var i tvättstugan och sanerade lite kläder jag hade med mig hemifrån testade jag och farfar min nya leksak. Fast han påstod att det var på blodigaste allvar. Vi hittade en söm som såg precis ut som ett EKG.

När jag skulle åka stod jag och farmor på gården och pratade. Jag sa att jag och Manne skulle komma och hälsa på i helgen.
"Det är bra." Sa hon
"Farfar blir så glad när ni kommer. Han pratar mest bara om dig och Manne nu."
När jag satt i bilen var jag så lycklig samtidigt som sorgen värkte. Sorgen över att det snart är slut när det borde vara så mycket kvar. Lyckan över att det har blivit så fint ändå. Lyckan över deras kärlek som alltid har funnits och som aldrig tar slut.

I ljuset

2010-02-25T20:03:00.002+01:00

Jag skriver om Henne. Hon, min huvudkaraktär. Ändå har jag mer koll på vem Elin är. Jag känner Elin bättre. Jag vill vara som Elin. Fast ändå inte. Hon är för stark. Jag vill inte vara så stark.
Ändå skriver jag om Henne. Det går inte på annat vis. Hon måste få komma fram nu.

Fläskläpp och bullighandled

2010-02-17T15:38:00.002+01:00

Jag har nog alltid varit ett fan av mirakelkurer. Först nu har jag kanske börjat fatta att inget hjälper. Men något måste ändå göras. Fast ingen verkar veta vad. Och de som vet kostar pengar.
Jag håller på att svullna upp. Borde uppsöka vårdcentralen men känner mig inte särskilt pepp efter mitt senaste besök där.

Atarax

2010-02-15T11:15:00.004+01:00

Jag har inga svårigheter att förstå hur ett piller kan hjälpa mot både ångest och klåda. De båda åkommorna har väldigt snarlik effekt på mig.

Lilla tanten

2010-02-14T12:04:00.002+01:00

Och jag som tyckte att jag var ambitiös och lite mindre pensionärsaktig igår!
Fastän jag var dödstrött mötte jag upp med min väninna Jennypennybenny efter jobbet för att testa på Burger King. (Torr hamburgare, goda strips.) Sedan handlades det ingridienser till en kladdkaka av den lyxigare varianten med blockchoklad.
Och sen till Järved för att baka, äta godis, lyssna på The baseballs och invänta Ingrid och Rebecka. Sen blev det melodifestival, med Pauline som var bäst, flickorna kom, vi tittade färdigt och spelade sedan ett uppvarvande, men å så roligt, sällskapsspel.
Jag kom i säng i vuxen tid. Allt före tolv räknas som vuxen tid enligt HannaLinnea. Ändå var jag dödstrött i morse när väckarn pep klockan sex.
Väl på jobbet får jag veta av min sextiofyraåriga kollega att när hon slutat jobba klockan tjugotvå på kvällen hade hon åkt till Parken och dansat. Hon kom i säng klockan tre. Plötsligt kändes min insats att åtminstone UMGÅS MED FOLK när jag jobbar helg inte så ambitiös längre. Det är bara att inse att jag är en liten tant. Men jag kanske tar igen det när jag kommer upp i åldern!

Jag kanske har lite självdisciplin ändå

2010-02-11T16:09:00.003+01:00

Hallelelulja! Jag har skrivit om texter och fipplat och pillat nu i två timmar. Det betyder att jag nu har fyra dokument som jag är helt ok nöjd med, som inte spretar och känns fullt inlämningsbara.
Känner mig dessutom taggad att skriva mer. Ska producera som attan nu till den tjugoandra februari när det är dags för inlämning!

Dubbelsäng i halvdunkel

2010-02-09T13:41:00.002+01:00

Jag var nog inte helt redo att sova när jag gick och la mig igår. Hade lampan tänd och en novellsamling i handen tills den tog slut, novellsamlingen.
Han låg med ansiktet mot mig och ljuset och sov. För han kan ju nästan alltid sova.
Och jag låg där och blev tvungen att släcka lampan för inte orkade jag väl börja på en ny bok heller. Och nog sover han säkert sämre med lampan tänd än släckt. Fast sover gör han ju.
Och hjärtat började säga sitt uppstressade och pratade fortare och fortare. Dunkade hårt ända ner till tårna. Och krypa in där under hans täcke ville jag göra men stolt är man ju och han sov.
Så jag somnade och vaknade och kissade och snodde mig och andades andades fort och långsamt eller inte alls. Och somnade gjorde jag och vaknade och kissade och hjärtat sa sitt igen och sen började såklart bröstet och magen med kramperna och ryckningarna i höften. Värmde vetetofflorna gjorde jag och tryckte mot mig på var sin sida för inte tänkte jag krypa in under hans täcke, nej han sov ju för han kan ju nästan alltid sova.

Svettig och frisk?

2010-02-06T13:42:00.002+01:00

Var med Jenny och gympade på Friskis i torsdags. Bra träning för mig istället för att nervöst stirra på gymmaskinernas skärmar som visar hur många kalorier jag förbränt.
På friskis ser man istället ett gäng glada människor som hoppar runt och ser roliga ut till peppmusik. Förmodligen är detta bättre för min mentala hälsa. Förmodligen.

Och den där frågan kommer tillbaka om och om igen. Kan man lära sig att förhålla sig till träning på ett sunt sätt efter en ätstörning? Kanske om man bara gör sådant som är kul. För man mår ju så bra av träning, också.
Jag har till exempel börjat säga till mig själv att det är dagsljuset eller den friska luften jag vill åt när jag ska ta en promenad. Fast det är alltid lika svårt när man har mumsat winerbröd.

Sluta ring på min enda sovmorgon

2010-02-04T12:22:00.002+01:00

Pappan har kommit hem från andra sidan jorden. Utanför fönstret faller de vita stora ned på marken i små tysta suckar. När pappan såg det sa han att det skulle bli roligt att skotta.

Jobbet ringer och väcker mig på min enda lediga dag den här veckan. Jag struntar i att svara. De ringer igen och jag önskar att jag inte tog ut öronpropparna när jag vaknade inatt. Men jag törs inte gå genom mörkret med öronproppar. Jag är rädd för att inte höra eller höras. Det är bara hjärnan som dånar högt då.
Och jag undrar vad de ville egentligen från jobbet för de har ju sagt att man inte ska jobba mer än fem dar i rad. Och Berit har ju frågat och jag har sagt att jag inte mår bra men att det är så svårt att säga nej. Så jag svarar inte.

Ibland har man universum på sin sida

2010-01-26T11:10:00.002+01:00

Som idag när jag hängde ut täckena på vädring och tog in dem sekunden innan det började snöa.

Fredag

2010-01-22T10:56:00.003+01:00

Jag jobbade igår. Jag ska jobba ikväll och imorn och på söndag, på måndag, på onsdag, på torsdag, på fredag.
På tisdag ska jag till Sidensjö och terapisera mig. Och gå på yoga förståss, fast inte i Sidensjö.
På torsdag ska jag bli bjuden på fika på UH av två kvinnor som vill att jag ska börja sälja aloevera. Jag vet inte om jag vill det.
Jag har mens, svartglittrigt nagellack och feta utslag på höfterna och låren.
Nu ska jag damsuga och sedan åka och träna.

Påminnelser

2010-01-21T10:40:00.002+01:00

Jag läste igenom lite anteckningar från Wikkursen för att peppa mig själv att skriva inför nästa träff. Det bästa var att läsa allt som mina kloka kurskamrater hade sagt.

"Även om jag försöker att säga allt så kommer jag inte att lyckas så det är ingen mening att älta att språket och kommunikationen är otillräcklig"

"Man skriver inte det man vill skriva, man skriver det man kan skriva."

"I glappet mellan vad jag tänkt mig och min egen förmåga uppstår min text."

"Leta! Om man inte vet vad man letar efter kan man hitta vad som helst."

"När du skriver kan du komma in i ett främmande rum. Minns dock att du fortfarande är hemma hos dig själv."

"När man skrivit ett tag kommer man som in i ett spökhus. I spökhuset blir det plötsligt mörkt och man blir osäker på vad allt egentligen är för något och vad det ska användas till. Man får treva i mörkret, snubbla, tappa bort saker. Man får vrida och vända på gamla skelett och likdelar som man hittar. Spökhuset är något man måste gå igenom för att osäkra sina svar. Det som kommer fram efter spökhuset kan dock vara väldigt likt det som fanns innan."

"Just nu är det svårt att skriva men det är inte en anledning att lägga av, det är en anledning att fortsätta."

Nu ska jag se På spåret

2010-01-15T19:52:00.002+01:00

Min mamma kommenterade härom dagen att jag inte hade skrivit i min blogg på länge. Jag vet inte om jag har sådär värst mycket att säga heller.
Egentligen vet jag inte vad jag får ut av att skriva på det här sättet. Antagligen har även jag fallit för det senaste deceniumets narcissistiska trend att vika ut sig själv kroppsligt och själsligt på diverse sätt.
Här är jag! Se mig, ge mig en kommentar, beröm mig, läs mig, hata mig, se upp till mig, skratta åt mig, älska mig.
Och att balansera mellan fakta och fiktion, cencur och intimitet. Ja, hur kul är det. Egentligen.

Jag kan inte förklara exakt vad värnlösa betyder

2009-12-28T18:19:00.003+01:00

En ny dag med ännu mer snö och ännu mer förkylning. När jag är förkyld vill jag ha ingefära i mitt te. Så jag var tvungen att sticka ut näsan i kylan och åka till Willys för att handla nödvändiga saker (läs mat).
När jag steg in i avdelningen för frukt och grönt var lådan som skulle innehålla ingefära tom. Jag blev så förvånad att jag inte ens blev irriterad. Bara en gnutta besviken. Och jag hade inte en tanke på att besöka en annan affär då jag led av feberkänningar som fick mig att må som en disktrasa.
Det blev en kopp örtte med en pressad citron och en massa honung istället. Det var faktiskt gott men åh, vilken fulländning om jag hade haft ingefära.
Det är tänkt att jag ska vara på jobbet klockan sju imorgon. Det kommer jag nog att vara med. Hög som ett hus på alvedon.

Det kanske är onödigt att tända doftljus när man har tappat luktsinnet

2009-12-27T14:58:00.003+01:00

Julen i år innebar nog varken mer eller mindre julångest än vanligt. Eller förresten var det nog mindre. Jag är ju vuxen nu och har ett eget hem att gömma mig i när jag vill slippa.
Nu är jag bara irriterande förkyld med känslan av uppsvullet huvud. Sjukdomar hör nog också julen till.

Tokstaren har åkt hem till sitt och jag önskar att han var här så han kunde skotta bort snön från gården. För jag orkar inte och jag bestämmer att jag har rätt att inte orka när jag är sjuk.
Jag skulle vilja prata med honom. Men han har telefonen avstängd och det kan vara lika bra. Annars skulle jag kanske bara gråta så att det inte går att höra vad jag säger och bara stänga igen och bli arg för att han inte kommer in fast jag har stängt ingen så egentligen är det ju mitt fel. Så du kan fortsätta att ha telefonen avstängd.

Om en timme åker vi till min morbror Kristian och hans fru Cecilia. Det brukar innebära väldigt god mat.